NI MÅSTE LÄSA OCH KOMMENTERA DETTA!!
Första dagen på lovet... WO-HOOO!!
Det var skönt väder, så jag satte mig på verandan och åt frukost. Jag älskar att göra det, och gör det nästan varje dag under sommarlovet.
Plötsligt hoppade en liten talgoxe fram och satte sig precis framför mig och sjöng "Kvi-kvi-kvii! Kvi-kvi-kviiiii!!" vilket betyder "Det är vår! Det är våååår!!". Sedan hoppade den vidare till ett annat ställe och sjöng sin lilla vårsång, och till ett annat ställe, och till ett annat.
Detta fick mig att tänka på våren, och alla vårtecken jag hade dittills hade sett. Snödropparna som hade växt fram och nu stod i stora klungor runt om i vår trädgård, fåglarna som hade kommit tillbaka efter vintern och nu sjöng så man knappt kunde höra nåt annat, krokusarna som hade börjat växa fram under granarna som står på vardera sida om vår verandatrappa, och solen som värmde upp mitt vinter-mörka hår.
Allt detta funderade jag på, men ändå kunde jag inte förmå mig att säga att våren hade kommit, och att talgoxen hade haft rätt; de viktigaste vårtecknen enligt mig hade ju inte dykt upp än. Ännu hade inte vitsipporna lagt sig som ett vitt lager på marken i skogen intill vårt hus, och ännu hade inte träden fått något grönt på sig, de stod fortfarade kala.
Sen hörde jag gäss. Jag kollade upp, och visst - där kom de söderifrån och flög mot norr.
Just i det ögonblicket kom min syster ut och satte sig bredvid mig på verandatrappen. Då insåg jag att det kanske inte var talgoxen som hade fel för sig, utan jag. Människor vill alltid ha rätt, och det är svårt för de flesta att erkänna sina fel, men just då, precis där, var det inte så svårt, även om jag erkände att ett djur hade rätt istället för mig.
Det var inte mina uppställningar om hur våren skulle vara som gjorde våren till vår.
Det var känslan i djuren och människorna som gjorde hela grejen.
Det var vår. Det är vår
Kommentera och säg vad ni tycker... vi ska nämligen göra krönikor på svenskan efter lovet och jag funderar på att fortsätta lite på denna. Konstruktiv kritik vill jag ha, OK? :D
puss och kram //Anna
Det var skönt väder, så jag satte mig på verandan och åt frukost. Jag älskar att göra det, och gör det nästan varje dag under sommarlovet.
Plötsligt hoppade en liten talgoxe fram och satte sig precis framför mig och sjöng "Kvi-kvi-kvii! Kvi-kvi-kviiiii!!" vilket betyder "Det är vår! Det är våååår!!". Sedan hoppade den vidare till ett annat ställe och sjöng sin lilla vårsång, och till ett annat ställe, och till ett annat.
Detta fick mig att tänka på våren, och alla vårtecken jag hade dittills hade sett. Snödropparna som hade växt fram och nu stod i stora klungor runt om i vår trädgård, fåglarna som hade kommit tillbaka efter vintern och nu sjöng så man knappt kunde höra nåt annat, krokusarna som hade börjat växa fram under granarna som står på vardera sida om vår verandatrappa, och solen som värmde upp mitt vinter-mörka hår.
Allt detta funderade jag på, men ändå kunde jag inte förmå mig att säga att våren hade kommit, och att talgoxen hade haft rätt; de viktigaste vårtecknen enligt mig hade ju inte dykt upp än. Ännu hade inte vitsipporna lagt sig som ett vitt lager på marken i skogen intill vårt hus, och ännu hade inte träden fått något grönt på sig, de stod fortfarade kala.
Sen hörde jag gäss. Jag kollade upp, och visst - där kom de söderifrån och flög mot norr.
Just i det ögonblicket kom min syster ut och satte sig bredvid mig på verandatrappen. Då insåg jag att det kanske inte var talgoxen som hade fel för sig, utan jag. Människor vill alltid ha rätt, och det är svårt för de flesta att erkänna sina fel, men just då, precis där, var det inte så svårt, även om jag erkände att ett djur hade rätt istället för mig.
Det var inte mina uppställningar om hur våren skulle vara som gjorde våren till vår.
Det var känslan i djuren och människorna som gjorde hela grejen.
Det var vår. Det är vår
Kommentera och säg vad ni tycker... vi ska nämligen göra krönikor på svenskan efter lovet och jag funderar på att fortsätta lite på denna. Konstruktiv kritik vill jag ha, OK? :D
puss och kram //Anna
Kommentarer
Trackback
